Apple Music har nu nått 10 miljoner betalande lyssnare. Spotify passerade 20 miljoner betalande musikälskare i juni och har totalt 75 miljoner aktiva användare. Apple Music kan säkert bli bättre med tiden, men vill du lyssna aktivt och kunna dela med dig av musik så är Spotify helt överlägset.
Jag har ännu inte varit med om att någon förutom Apple vill dela musik från Apple Music med mig. Connect är inget som särskilt många verkar engagera sig i och ger vibbar från den gamla floppen Ping som inte blev långlivad. Initiativ som min Inside Music tror jag ingen skulle försöka ge sig på med Apple Music, jag vet inte ens om det är möjligt.
Att sätta sig in i hur du gör de enklaste saker med Apple Music kräver grundliga instruktioner, vilket för övrigt är ett problem med många av Apples försåtligt enkla och minimalistiska appar.
En annan sak som ligger Apple Music i fatet är att du måste öppna hemska, hemska, olidligt hemska iTunes om du vill lyssna på din Mac. Sedan jag nyligen bytt tillbaks till min älskade iMac från den MacBook Pro jag tidigare använt, så fick jag även för mig att lägga till några nya käcka ringsignaler till min iPhone.
När en inte öppnat iTunes på ett tag är förvirringen total kring vad som är vad/var och hur detta gamla tivoli av spridda funktioner fungerar. Ringsignalerna måste läggas till i iTunes och sedan synkas över till iPhone. Det borde inte vara några problem, om det inte vore för att min iPhone tidigare varit synkad med min MacBook Pro. Det logiska vore att det inte borde spela någon roll med vilken Mac jag synkar, det är ju samma iCloud för båda.
Men med en dialogruta formulerad på detta vis tar det tvärslut i huvudet. Kommer jag att tappa bort saker jag synkat, eller ännu inte synkat på min ena Mac, om jag väljer att synka med min andra Mac? Att synkronisera borde betyda att lägga till det som är nytt oavsett i vilken riktning, men aldrig dra ifrån något som kan vara viktigt att ha kvar.
Toppslut och ologiskt blev det hela och istället för att chansa synkade jag med min gamla MacBook Pro och hoppas att det dröjer länge, länge, väldigt länge innan jag behöver öppna spöktåget iTunes igen. Länge leve Spotify.
Näe, nu tror jag det är dags att avsluta denna drapa med en travesti på Cato den äldres envetna slutord.
För övrigt anser jag att iTunes borde förstöras.