Jason Snell har skapat en riktigt bra artikel om Apples snubblande år med Mac. Den långa väntan på nya modeller har sått frön av tvivel hos Apples mest krävande kunder. Kollisionen mellan önsketänkande och kontaktnostalgi fick fullt frustrerat utlopp hos många när MacBook Pro presenterades.
Själv tycker jag att Apple gör helt rätt som satsar fullt ut på USB-C vilket faktiskt ger tillgång till alla möjliga äldre gränssnitt med enkla eller avancerade adaptrar. Adaptrar har vi levt med i många år för uråldrig teknik (VGA inte minst) och det är inget stort eller särskilt kostsamt problem att lösa. I takt med att ny kringutrustning nyttjar USB-C minskar dessutom behovet av adaptrar.
Jag tror det ligger en hel del i Jasons teori att Apple satsat på att utveckla nya Macar som förutsatte att Intel skulle ha nya processorer färdiga tidigare. Det blev en missberäkning som kostat förlorad tid, frustration och spekulationer.
Samtidigt tror jag inte att Apple kommer att dumpa Intel och ge sig på att göra Macar med egna ARM-processorer. Då är steget med hjälpprocessor som MacBook Pro visat på en betydligt mer framkomlig väg i och med att Mac sedan länge är en mindre del av Äppelkakan.
Att Apple ligger lågt med att möta kritiken beror förhoppningsvis på att nya modeller är redo att släppas tidigt nästa år med stort pådrag i nya Apple Campus 2. Då kommer kontaktkramandet att vara ett glömt kapitel och USB-C definitivt visat sig vara den standard som gäller. En upprepning av det breda genomslag som USB-A fick när iMac gjorde sig av med SCSI, ADB och annat mög.
Mycket kommer att ge sig redan när nya MacBook Pro landar inom de närmsta veckorna och får visa vad den går för. Tills dess kan det vara läge att uppskatta det fantastiska i att vi varje år får ett nytt operativsystem som förnyar våra Macar som troget levererar år efter år.
”Does Apple care about the Mac? I think it absolutely does, and that this year was a series of unfortunate events that made things seem worse than they are.”