När jag skrev om Jony Ives hemliga lön igår, letade jag febrilt efter en riktigt bra artikel om honom som jag alldeles nyligen läst. Jag fick ge upp, men sedan slog det mig att jag gjort som jag allt oftare gör nuförtiden när jag hittar något intressant. Jag hade mejlat den till mig själv.
I Anna Winstons utmärkta artikel slår Jony fast de principer som gäller när Apple tar fram nya produkter. Att många designutbildningar drar ner på möjligheten att skapa fysiska prototyper och därigenom känslan för hur olika material fungerar, känns och går att använda är en trend som Ive varnar för.
Det är en sak att skapa snygga renderingar med 3D-program, något helt annat när man skapat en fysisk modell som både ger svar på frågor kring användandet, men även visar på sådan man inte kunnat föreställa sig med bara en snygg datormodell, om än aldrig så realistisk, som utgångspunkt.
Att Jony Ive och hans team hos Apple är otroligt duktiga på att skapa nya produkter som utnyttjar olika materials egenskaper genom allt mer avancerade tillverkningsprocesser är obestridligt. Hos mig finns dock en gnagande oro för om Jony och gänget har samma djupgående känsla och förståelse för grafiska gränssnitt, som Jony fick yttersta ansvaret för när Scott Forstall fick lämna Apple.
”That’s just tragic, that you can spend four years of your life studying the design of three dimensional objects and not make one. It’s great if the ultimate result was to be a graphic image, that’s fine. But how on earth can you do that if what you’re responsible to produce is a three dimensional object?”