Mac Pro är en märkligt långlivad skapelse. Exteriört har den nästan inte ändrats något sedan 2003 och internt är det mesta sig likt sedan 2006. Marco Arment går igenom fördelar och nackdelar med Mac Pro grundligt och förutspår att den överlever sin nästa produktcykel med nya Xeonprocessorer, för att sedan få se sig omåkt av Apples övriga medlemmar i familjen Mac.

Man skulle kunna tro att det gick att banta detta aluminiummonster som ursprungligen huserade IBM:s effektslukande G5:processorer och öste ur sig varmluft likt en kupévärmare av bastantare modell. Designen av Mac Pro är faktiskt fortfarande nästintill optimal för att klara av Xeonprocessorer, fyra hårddiskar, dubbla optiska diskar samt kortplatser för expansion. Det finns inte mycket som går att skala ned för denna kombination av funktioner.

Mac Pro synkar däremot inte särskilt väl med utvecklingen för Apples andra stationära datorer Mac Mini och iMac som förlitar sig på Intels betydligt mer effektsnåla konsumentproduktsprocessorer och får titt som tätt se sig omåkt av sina mer frekvent uppdaterade syskon. Mac Pro har fortfarande inte Thunderbolt och är för många uppgifter dessutom inte längre den snabbaste Macen på banan.

En faktor som inte tas upp i artikeln är hur det hittills underutnyttjade Xgrid skulle kunna nyttjas för att slå ihop kapacitet hos till exempel en trave Mac Mini för att matcha kraften hos en Mac Pro. Med tanke på den långa utvecklingstiden för varje generation Xeon från Intel lär Mac Pro inte hänga kvar i mer än en generation till.

”Fewer customers will choose Mac Pros as time goes on. Once that level drops below Apple’s threshold for viability or needing to care, the line will be discontinued.”