En del i Apples designfilosofi alltifrån första upplagan av iMac, är enkla och unika produktnamn som är lätta att komma ihåg, stava och begripa. Det är betydligt lättare att få en känslomässig koppling till en produkt med ett begripligt namn, istället för produktbeteckningar som är mer eller mindre godtyckligt påhittade.

Ett tydligt exempel är iPhone, som står på egna ben och inte behöver luta sig mot tillverkarnamnet. Som jämförelse kan nämnas Nokias N–serie, med modeller från N70 till N95, där få utom de allra mest tekniknördiga på rak arm vet vilken modell som är vilken. Samma sak gäller alla de övriga stora mobiltelefontillverkarna.

Apples formel för namngivning är enkel, först ett tydligt varumärkesnamn, Mac, iPod, iPhone, Airport, eller Apple (främst för tillbehör). Sedan ett tillägg som säger något om den variant det handlar om, Mac mini, iPod nano, Airport Express eller Apple Keyboard. Tekniska attribut kan även läggas till för att beskriva skillnaden mellan modeller, till exempel mellan iPod touch 8GB och iPod touch 16GB.

I stort sett har Apple följt denna princip i tio års tid med stor framgång. Problemet med tillkrånglade produktnamn som förlorat sin mening var bland det första Steve Jobs tog itu med efter sin återkomst till Apple. Vilket innebar att helt enkelt rensa bort det mesta i sortimentet och förenkla produktuppställningen baserade på nya produkter i färre varianter med tydliga namn.

Inte minst vad gäller sökmotoroptimering blir träffsäkerheten och genomslaget dessutom stort med tydliga och unika produktnamn.